Jag vill åka hem

Jag sprang igenom en skog inatt. Det var mörkt trots att det var djupsnö och det glittrade när det blåste igenom det översta lagret med pudersnö. Det var iskallt. Jag letade efter någon eller något, men det fanns ingenstans att finna. Jag sprang bara längre och längre in i skogen, ropade men fick inget svar. Det enda ljudet som hördes var desperationen i mina andetag och vinden som ven i träden.

Jag hatar mardrömmar. Speciellt den jag lever i just nu.

Visst suger det när man hela tiden tror att det är en mardröm och att man ska vakna när som helst och inse att det bara var en dröm?

Snälla, väck mig.

Andra åsikter? :)

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0