Miami blir fotobok

En liten sneak peak i albumet ;).

Har letat omkring länge efter ett ställe som gör fotböcker till ett vettigt pris.Kan säga att det inte är lätt, men efter en hel del googlande och velande hittade jag en sida som heter fotoklok.se. Jag hade även turen att hitta en liten notis om att man kan få ett presentkort om man bloggar om boken, då kändes det ännu mer aktuellt att välja fotoklok :).

Det bästa med programvaran är att man kan styra ALLT själv, så sjukt skönt. Man kan använda sig av egna fonter och man kan använda PSD-filer istället för att förvandla allt till JPEG. Dessutom har de en jättebra funktion som gör att man kan fixa en sida exakt så som man vill ha den och sedan använda samma arrangemang på resten också!  Sjukt smidigt när det är så pass mycket bilder man ska trycka in i albumet. Så nu, äntligen är jag klar med min fotobok som ska innehålla de bästa bilderna från min och Jonas resa till Miami. Det har tagit sin lilla tid men det är det verkligen värt. Hoppas att boken kommer leva upp till mina höga förväntningar nu bara :P. Längtar tills boken trillar ner i brevlådan, tänkte att jag kunde visa er hur det blev sen! :)

 


Komsi



Saknar min finaste.
Saknar,
saknar
SAKNAR.
Komsi.

Love life

Vet du vad jag älskar? Livet. Finns inget så underbart.

Idag ska jag köpa nya hörlurar till telefonen, ska bli underbart att kunna cykla till musik igen.


Piece of the puzzle



VetuVetuVetuVetuVetu? Inte jag heller.

Var är pusselbiten som passar in?

pappershår

Nu ska jag säga det där man inte får säga när man precis blonderat håret.

Jag önskar att jag hade låtit bli. Saknar det röda...

MEN NEJ SOFIE. Nu ska du vara blond. Åtminstone i sommar.

Du är inte rädd

Du är inte rädd för sprutan, du är rädd för att det ska göra ont
Du är inte rädd för mörkret, du är rädd för det som kan gömma sig där


... du är inte rädd för någonting, förutom det okända.
Det är det som är läskigt på riktigt.

Love it



Bilderna är länkar till platsen jag hittade de på :).

Jag dör lite inombords när jag ser de här bilderna.
Så otroligt vackra. Lillian Bassman är fotografen. Jag tror jag är den enda som inte hört om henne förut, pinsamt nog.Känner att jag måste titta runt lite mer efter bra fotografer, lever i min egen lilla bubbla vilket inte riktigt bidrar till min utveckling.
Men detta ger mig otrolig inspiration! Insåg precis att en av de fotografer som jag ser upp till mest, Melissa Rodwell, också verkar vara inspirerad av henne. I alla fall att dömma av vissa av hennes bilder.

Du är också dum

Det var strålande väder och strålande sol
Du hade färgglada kläder och matchande skor
Men varför känns det som att vi börja lämna varann
Redan första gången vi träffa varann
Finns det ingenting kvar av det fina som var
Finns det ingenting kvar av det som faktiskt var bra

Tåget lämna perrongen för sista gången
Fick jag se dig le, fick jag en kyss
Ett tyst hejdå
Försökte hålla kontakten men i takt med att det gick, tiden gick
När man äntligen har träffat rätt och allting känns rätt
Då blir det omöjligt på nått sätt

Det var strålande väder och vinter och sol
Du hade svarta kläder och svarta skor
Det blev aldrig sagt men det var så stort
Det finns ingenting som jag inte skulle ha gjort
För att få bli din, för att få va med dig
Men det var liksom aldrig upp till mig

Jag kanske är dum, men innan du dör
Kommer du också fatta att du också är dum

Innan du dör kommer du också fatta
Innan du dör kommer du att förstå
Innan du dör kommer du också fatta
Innan du dör kommer du att förstå
Innan du dör kommer du också fatta
Innan du dör kommer du att förstå

Just shoot me

Idag är det en sån där dag igen. Varför känns det som att jag mest får såna dagar numera?

Bilderna blev för mörka i framkallningen
Mamma kan inte leta efter mina papper förrän klockan 5 (!)
Jag har spillt grönt te på min vita matta
jag har typ inte pluggat något utan sitter mest och gungar för att jag är så stressad
Och jag har fortfarande jobbiga samtal kvar att ringa.

Kan inte någon bara skjuta mig?

Sofie = ?

Vet ni. Det här med att jag inte vill bli riktig fotograf... jag tror att det är lite oundvikligt. Jag kan liksom inte sluta tänka i bilder, det är fysiskt omöjligt. Och jag kan inte komma ifrån att jag blir glad av det, och att det inte finns något roligare än när de uppskattas.

Jag ska fnula lite på en lösning.

Jag vill åka hem

Jag sprang igenom en skog inatt. Det var mörkt trots att det var djupsnö och det glittrade när det blåste igenom det översta lagret med pudersnö. Det var iskallt. Jag letade efter någon eller något, men det fanns ingenstans att finna. Jag sprang bara längre och längre in i skogen, ropade men fick inget svar. Det enda ljudet som hördes var desperationen i mina andetag och vinden som ven i träden.

Jag hatar mardrömmar. Speciellt den jag lever i just nu.

Visst suger det när man hela tiden tror att det är en mardröm och att man ska vakna när som helst och inse att det bara var en dröm?

Snälla, väck mig.

En tanke

Jag har en liten fundering. Jag saknar alla gamla bilder som försvann. Man kanske ska ta och lägga upp de igen? eller kanske alla i ett och samma inlägg, bara så man kan titta tillbaka på de om man känner för det. Vad tror ni? Saknar de gamla inläggen också, det var rätt kul att gå tillbaka och se vad man pysslade med för lääänge lääänge sen, men de går nog inte att rädda tyvärr.

Ensam igen

Det har varit dött här sedan i torsdags, i know. Vet ni vad det beror på? min älskade kom ner och överraskade mig. Blev så sinnessjukt glad. Han lurade in mig på Åhlens och sa att vi skulle leka en lek, jag skulle hitta något onödigt och billigt för 20 spänn. Fattade ingenting, men sen är det någon som petar mig på axeln och säger ursäkta mig... Självklart är det han. Så sjukt gullig.

Imorse åkte han hem igen och gud vad jag saknar honom. Känns som ett stort svart hål. Värdelöst.

Jag ser det snöar.

Det snöar ute. Spösnöar skulle jag till och med vilja säga.
Jag känner inte för att åka till skolan och lyssna på en föreläsning av en känd person jag aldrig hört talas om. Kreativitet för mig är intre kreativitet för dem. Jag kan inte ta in det och acceptera att kreativitet är något man kan lära sig. För antingen har man det, eller så har man det inte. (Kan man tappa det? För i så fall ahr jag nog lyckats göra det)

Jag vill bara kura ihop mig till en boll och komma fram till något vettigt. Sluta vela och göra alla förvirrade. SLUTA känna mig så här. Om jag åker, kommer jag gå miste om något som kunde blivit något stort. Men om jag inte åker, kan jag gå miste om en massa annat.

Varför ska allt vara så förbannat komplicerat jämt för.

Tänk om jag ångrar mig och sen ångrar mig igen

Jag vet inte vem jag är.
Jag vet inte vad jag vill. (tänk om jag inte trivs som sjuksköterska)
Jag vet inte om jag vill stanna. (tänk om det känns fel)
Jag vet inte om jag vill åka. (tänk om jag ångrar mig)
Jag vet inte om det kommer hålla. (tänk om han tröttnar)
Jag vet inte om det är rätt. (tänk om jag tröttnar)
Jag vet ingenting.
Förutom att jag inte vill något hellre än att du ska vara min.

RSS 2.0